Om boken: 1915 / Vägen var ett träsk. För bara några år sedan var träsket oframkomligt och oframkomligt. Nu gick en grov, dammig landsväg genom den, och en telefontråd sträckte sig mot klostret; Telefonstolpar stod på måfå och i udda vinklar i den lösa jorden: djupa diken, med lerigt vatten i botten, vaktade vägen. På vissa ställen har grödor och storslagna ängar redan erövrat träsket. Längre utmed utsträckta torvområden och på dem, nära vägen, lät ångmaskinerna och pipa bland svärmande människofigurer. Det verkade för prästen som om munkar också susade omkring där.